PROOTT

Här har jag suttit och gråtit över att något med min laptop är knas när jag egentligen bara behövde byta en liten sladd. SICKEN ONÖDIG ORO! Tur att Poirot räddade kvällen i alla fall. Och kilovis med snask.

Nu sitter jag dock på hallgolvet i bara strumplästen för att ha internet. Men det är okej. Jag är van vid strumplästen :'>

Som kvinna är jag aldrig trygg

Jag är en typisk manshatare. Jag försöker ha jämställdhetsglasögonen på mig för det mesta, men i slutet av dagen sitter jag ändå hemma i en vrå och hatar män. Och just därför tyckte jag det här inlägget av LD var väldigt skönt att läsa.

Jag blev våldtagen av just en sådan man som hon nämner. En normal man. "Äsch inte han, han skulle väl aldrig!"-mannen. Den snälla, omtänksamma, glada mannen. Som blev döden för allt vad sexualitet betydde för mig. Över tre år senare har jag fortfarande inte släppt det. Jag har gråtit, förlåtit, gått vidare, men kroppens försvarsmekanismer har inte släppt. Jag släpper inte in folk, jag släpper inte in män, i mitt liv. Jag har till och med svårt att umgås med familjemedlemmar av det manliga könet på grund av en ynka liten natt.

Därför "hatar" jag män. För att de gör illa. De stirrar, tar sig friheter och skiter i om man puttar bort och gråter. Därför.

Prilleprållepralle

Älskar röstuppvärmning. PRILLE PRÅLLE PRALLE PRILLE PRÅLLE PRALLE PRILLE PRÅLLE PRALLE åhgud du fattar. Önskar jag vore ironisk, men icke. Det finns ett visst lugn och en viss trygghet över röstövningar. Kören börjar nästa vecka, har sakna't.

Ger fingret åt varenda jävla silkesvante och trycker bort inkommande samtal från samordningsteamet. Förstå att jag inte har tid att fuck around mer. Måste sätta igång med allt jag vill, ångest eller inte, och damen på arbetsförmedlingen som jag tidigare hatat har blivit min bästa vän. Tar musikteorin mot hösten eftersom jag missade vårterminen, och om jag är riktigt jävla DRIVEN(sådär som bloggtjejer ska vara) så kanske jag rent av söker in till den förbannade skolan nästa år. Orka pendla fram och tillbaka till huvudstaden varje dag i typ tre år, men är det vad som krävs så får det väl gå. Om jag ens kommer in. Med min jävla sångteknik så är det fan tveksamt.

PEACE OUT, gå och lägg er barn.

GODMORGON

Ibland finns det inget bättre än att krypa upp i soffan tillsammans med hundarna framför barnprogram på morgonkvisten.


MRÄÄÄÄÄÄWWWHHH

Försöker mig på uppgiften att begära ett sådant däringa registerutdrag från polisen, men såvitt jag förstår måste man skriva ut skiten. RACKARNS. Inte med i mina planer. Får väl följa med downtown till stationen då. Som man säger.

Lejontårar

Det är vad jag gråter när jag, efter en alldeles för hård dag, sätter mig framför youtube och nostalgiar mig genom lejonkungenlåtar. Uuuhhhh. Lite verklighetsflykt tillbaka till en bekymmerslös barndom, sådär när framtiden känns jävligt oviss.


I en väääärld full av liiiiv~<3

Mjeh

Nä, har varit utan internet och så orkar jag inte blogga för verkligheten snyltar på all min kraft.

Men jag övningskör i alla fall som en jävla gud. Körkort till våren, BAZIING.

"Glo på varenda unge och låt orden sjunka in"

Hittade det här inlägget om Anna Wahlgren hos LD, och aldrig i mitt liv har jag blivit mer skrämd av någons sätt att uppfostra barn. Att sedan dessutom agera konsult åt andra föräldrar är ju helt jävla befängt. Har någon fastställt vad denna kvinna lider av? är min enda fråga.

Alltså, vill du få dina barn att sluta svära så har Anna svaret:

Vad jag varmt vill rekommendera är en liten komplott, när ni vill slippa tjata ett tag och känner för nya, friska grepp, som kan bryta den onda cirkeln. Receptet är klassiskt: man ger igen med samma mynt, fast värre. Barn behöver tränas i perspektiv och inlevelseförmåga!

Gör en tyst överenskommelse inför en middag, då alla är samlade, och sätt er mittemot varandra så ni kan se på varandra utan att titta på något barn. Och så börjar ni ge varandra tillmälen, medan ni t. ex. skickar mat till varandra eller häller upp vatten eller vad det är - i vanligt tonläge men tydligt och med sakligt eftertryck. Barnen ska undra om de faktiskt hörde rätt.

"Jävla subba", kan t. ex. din man säga rätt vänligt. "Förbannade skitbög", kan du svara i lugn ton. Han kan le snipigt tillbaka. "Pissråtta!" Och du kan returnera, tillsammans med potatisen: "Ditt feta fula arsle, stoppa upp de här i häcken så ska jag sprätta upp magen på dig!" Använd förstås gärna just de orden barnen brukar strö omkring sig, och spä på dem, om det går ...

Om någon unge försöker ingripa "hör" ni det inte, och ni tittar inte på barnen under hela det här skådespelet. Ni ska vara helt upptagna av att ihärdigt blänga på varandra. Låt tonen bli gradvis allvarligare och lite otäck. "Jag hatar dig." - "Ditt jävla CP-äckel". - "Sådana som du skulle ju fan inte få finnas. Du borde dö, ditt as!"

När ni känner att det är rätt läge, dvs allting börjar bli riktigt obehagligt, reser ni er och ser ut som om ni tänkte börja slåss, går runt till varandra och sätter verkligen igång med handgripligheter - under kontroll förstås, och med glimten i ögat er emellan; bäst att tillägga!

På en given signal avbryter ni sedan, får alla att sätta sig ner och står själva kvar, höjda över menigheten. En av er tar fram en tvål och packar nogsamt upp den och håller fram. Den andre deklarerar, med mycket lugna men stora, eftertryckliga bokstäver: "Om någon i det här huset någonsin mer använder sig av sådana här ord, som ni just har hört, och kallar folk för sådana saker, som ni just hörde, så kommer den personen få tvätta munnen med den här tvålen. Är det klart? Har alla förstått? Någon som undrar vad den här tvålen skall användas till?"

Glo på varenda unge och låt orden sjunka in. Tala sedan om att den här tvålen kommer att ligga HÄR - visa en fast, förutbestämd, väl synlig plats. Och låt den andra av er bekräfta och avsluta: "Om vi alltså någonsin mer hör någon av er - eller någon av oss - säga sådana fula saker till någon i den här familjen, kommer den personen få tvätta sin mycket smutsiga lilla mun med tvålen här."

Sedan pratar ni raskt om annat, först med varandra och strax också med barnen - urtrevligt och kärleksfullt och intresserat och glatt, som en kosntruktiv illustration till hur umgängestonen i den här familjen SKA vara. Kommentera sedan inte saken vidare. Fråga inte, förklara inte, och för Guds skull, be inte om ursäkt. Stå självklart säkra i att ni vet vad ni gör.

Mycket effektivt, kan jag försäkra. och givetvis får man - om och när så nöden kräver - använda den där tvålen! "Du vet vad som gäller, eller hur? Tråkigt, men nu är det bara att sätta igång. Varsågod, hämta tvålen!" Sedan följer man med i badrummet och ser på, medan den lilla älsklingen löddrar sig till en minnesvärd livets visdom.

Goder morgon kära församling

Jag ropar hej innan jag är över ån. Lite så. Har varit uppe sedan 8-ish och hunnit ta hundarna till grusplanen för lite spring, ätit frukost som en normal människa(är gruvligt kräsen gällande frukost), och sitter nu och njuter av mina stordåd. Allra yttersta kraftansträngning krävs dock för att inte hamna i sängens klor igen när det ligger en varm karl där och gosar bland täcken och hundar. Alla i hushållet sover utom jag. Och den lilla lilla huvudvärken jag besitter skulle helt klart kunna rättfärdiga en enkel resa mot sängen för att aldrig mer återkomma. Förrän någon gång under eftermiddagen. NEEEEEJ MADELEINE GÖÖÖR DET INTEEEE!!!!

Ve och fasa vilken pärs. Näst intill nervkittlande.


I morgonrockens varma trygghet slåss hon mot trötthetens krafter.


Möt förresten Bellas nya bästis. Den piper hon allra helst med när man kommer in efter en promenad.
IKEA, jag hyllar dig.

Men amagaaaad asså

Sov till 1 idag. Kändes inte helt okej. Särskilt inte med tanke på att jag så sent som igår kväll sade till mig själv att "ikväll ska vi lägga oss tidigt och vara uppe med tuppen och fånga gryningen !". Bullshizzle är vad det blev av alltsammans. Pannkaka och perkele. ÄSCH.


Försök hitta Lily bland mjukisdjuren och vinn en mental klapp på axeln.

Som kompensation gick jag en promenad till mamma med Lily, lekte lite och umgicks, för att sedan gå en sväng genom stan. Förr i tiden när vi åkte buss nästan dagligen, Lily och jag, så var stan rena rama bagatellen. Vi har trängt oss fram till bussen genom folkmassor och barnaskaror utan problem, men nu är det lite ovant. Skruttas har börjat bete sig väldigt annorlunda, framför allt på promenader. Drar och springer kors och tvärs, väldigt olikt den fogliga hund som brukade traska obrydd genom staden en gång i tiden. Jag gillar't inte och ska börja gå mer genom stan så pruttas får lite intryck att leka med. Hoppas på bättring.


Ett av di smärre utbrotten

Sitter och läser igenom den här artikeln och blir så ilsket ledsen och arg. Många som jobbar med detta går säkert, vid arbetsdagens slut, hem till sin egen hund eller katt och slappar i soffan. Att man har mage att göra en sådan sak, jag förstår det verkligen inte. Vad fan är det för skillnad på djur och djur?! Ingen i Sverige skulle nog arbeta på ett hund- eller kattslakteri frivilligt, men när det gäller kor, grisar och höns är det liksom helt normalt?! Skulle jag släpa mina hundar efter en bil så skulle jag garanterat få böta och kanske få lite fängelse och ett permanent djurförbud på köpet, men att föda upp tusentals djur enbart för att slakta och på så sätt fullkomligt frånta dessa djur sin rätt till ett naturligt liv, DET DU är det inget fel på. För vi måste ju få äääta. Vi behööööver ju kött och fan och hans moster, skit samma hur processen går till.


Så härligt med "frigående" höns. Precis såhär vill de noga leva. För alltid.
Solljus, frisk luft och natur är ju så jävla 2011.

uäuäuäuäuäuäuäuääää

Så känner jag idag. Imorse var jag uppe halv nio och ba YES TUESDAY, GIVE ME WHAT YOU GOT!!! Sen kom jag in efter kissrundan och insåg att jag inte hade ett skit att göra. Gick och lade mig igen, sov till 12. Sådan djävulusisk fail, har aldrig sett på maken.

Allt jag har att trösta mig med är den ljuva smärtan i livmodern som sakta frambringar hjälplöshet i sin renaste form. Men vadå, "det är ju underbart att vara kvinna."


Tönt-Bella på sin soffkant som vanligt.

Min enda fråga nu är... var är mina ögonbryn? Äh.

Lille Magnus

Hittade en bild från julkonserten med Magnus Carlsson. Hade gärna hittat något på youtube också men icke.


Det lilla hövvet som är det fjärde från höger längst upp längst bak tillhör mig. Alltså till vänster om den långa blonda kvinnan med fluffigt hår, sett härifrån.
Älskar koncentrationen i barnkören :'>


Bildkälla.

Joru

Ville bara påminna dig om att det faktiskt är NT-kväll ikväll. National Treasure 1&2 kommer nämligen på sjuan, med start klockan 20:00. Om vi ska kolla? JORU!


Älskar lilla Bellson under sin korkek (på soffryggstödet) i bakgrunden.


HELLOOOO

Bella och jag provar cambajsen på das new laptop. SAY HELLO


Om

Min profilbild

eine

RSS 2.0