False Advertising

OCH VI TAR HEM HELA SKITEN MED HÄSTLÄNGDER!!!!!!!!!!!!!!

Skamliga Italien var det enda landet som inte gav oss en enda röst, och nu kan ni sitta där och gnälla i förlorarträsket.

Men ja, Loreen. Bästa jävla bidraget på år och dag. Underbart.


<3

Självklart följer jag eurovision, allt annat vore helt jävla vansinnigt. Albaniens bidrag fick mig att rysa och tappa hakan. Kvinnan sjunger som en jävla gud och låten i sig var helt freakin' mindblowing. AAAHHH!!! Oj oj den här ska spammas tills döden skiljer oss åt, det ska du ha klart för dig (men jag hejar såklart på Loreen mest, allt annat vore ännu större vansinne).

*bockar som en riktig gentleman*

För jag förutsätter liksom att du sitter där och ba ÅÅÅH GRATTIS MADELEINE PÅ DIN FÖDELSEDAG JAG ÖNSKAR DIG ALL LYCKA I VÄRLDEN OCH HOPPAS DU VINNER STORKOVAN PÅ LOTTO!!!

And again, tack tack tack *gentleman's bow*.

Jadu. Har nyss kommit hem från mötet med gråt i halsen och sådant där barna-gråts-hulkande som inte riktigt går att styra. Det gick bra, det är bara jobbigt att prata om.

Hade förresten halkan i måndags, jisses alltså. Jag körde som en blandning mellan James Bond och Gud. Jag måste nästan visa i paint vilken fruktansvärt cool omkörning jag gjorde.


Vi skulle alltså inte häva sladden när den kom i svängen förrän vi kommit runt ett varv, för att sedan gasa därifrån som en actionhjälte.
Min omkörning var snyggast av alla, och jag blev fruktansvärt stolt.

Jag gick vårruset på kvällen med mamma, och skämdes lite när PRO Hedemora travade om oss med sina stavar och sitt vita hår. Men mamma kämpade på bra, med tanke på att hon inte började träna inför loppet förrän en vecka innan det gick av stapeln. Och det första hon gjorde då var att faceplanta i skogen.

Inträdesprovet till Bergslagens folkhögskola var igår, det gick helt okej och jag hoppas jag kommer in. Skolan verkade skitbra nämligen. Nu har jag väl jinxat det totalt och blir väl reserv dit också, men jag hoppas faktiskt mer på den här skolan än Sjövik. Hoppas hoppas. Kan verkligen behöva lite tur och glada besked nu.

OCH IDAAAAG fyller jag år, som sagt. Så. Nu har jag uppdaterat er arma stackare som suttit och väntat på nyheter om mitt liv. Jag lever och frodas, ni behöver inte oroa er :'>

Å andra sidan har jag ju en massa nysnyltade one piece-avsnitt att se, så livet är inte helt åt helvete. Trots att Evanescence gärna vill få mig att tro det.

Jag kan nästan ärligt säga att jag hatar livet ibland. Så känns det idag. Hatar hatar hatar. Är helt sönderslagen av skit inombords och på onsdag ska jag vara pigg nog att fira min förbannade födelsedag.

För första gången på många år såg jag faktiskt fram emot min födelsedag. Well hehehe not anymore I don't :>

Imorgon har jag halkkörningen. Stresselistress. Alla säger att det är skitkul men jag tror er inte för fem öre. Hinner precis hem efteråt för att åka tillbaka till västerås igen och delta med min spänst i Vårruset. Tisdag präglas av ännu ett inträdesprov till en skola och onsdag- ze berfday- startas med frukost på sängen följt av familjemöte på bajsmottagningen. Låt oss gråta in det 22a året i mitt liv JAAAA~.

Och jag vägrar inse att alla andra också har jobbiga liv. Vägrar. Det är fanimig bara synd om mig, det är inte synd om dig.

Vi tog Putte och gick och hälsade på hans gamle husse som ligger på ett åldris-hem här i stan. Han fick en allvarlig stroke och låg på sjukhus ett bra tag, det var då vi erbjöd oss ta hand om Putte då hans fru inte orkade. Nu är Ulf visserligen vaken och kan prata, men han är inte kvar. Putte kände inte ens igen sin mästare som låg där i sängen och grät och grät. Vad man än sade så grät han. "Det är förjävligt, det här" upprepade han gång på gång.

Och det är det. Förjävligt. Att gå från frisk oppfinnar-jocke till halvt förlamad snurrig åldring med en slang rakt in i magen är inget annat än förjävligt.

När vi kom hem försökte Putte söka lite tröst hos Lily som sov i trädgården. Han lade sig tätt intill, men surkartet bara gick iväg. Jag satt med putteskrutten en stund och klappade honom på lillhövvet. Vi gör så gott vi kan, vi arma människor.


Gammal bild på putteskrutten.

Jag skulle aldrig fiska i dammarna här. Vattnet är så besudlat av rent vider att det är ett under att fiskar ens kan leva där, men nu till sommaren flockas de. Fiskargrabbarna. De sitter där med sina kamouflagekläder(förklara gärna meningen med det) på sina små pallar med sitt fika och sina fiskarhattar. Töntigt och onödigt, och jag irriterar mig vansinnigt på dessa män. Fejktuffa jaktkarlar är nog fan det värsta jag vet.

Men det som stör mig mest är att de inte ens kan hålla i sitt satans jävla fiskespö själv. Nej nej, här ska sittas en bit bort med en kopp kaffe medan spöt sitter fast på en liten ställning. Man ska gärna ha minst två spön uppställda, och inte ett enda av dem kan man besvära sig med att hålla i.

Ja, jag vet inte jag, men när man inte ens orkar hålla i sitt fiskespö så kanske man ska skaffa en annan jävla hobby. En som kräver lite mindre fysisk utmaning.

Idiotas.

Det är kul att köra bil. Det ska vara kul att köra bil också för den delen, i alla fall när man lär sig. Det som däremot inte är ett dugg jävla kul är medtrafikanterna. Under min tid som övningskörare så har jag nog inte en enda gång reflekterat över att "oj, så omtänksamt av den där föraren att göra si och så eftersom hen tydligt såg skylten som avslöjade min nybörjarhet". Inte en enda gång.

Det jag däremot har stadig och fin erfarenhet av är folk som medvetet ligger precis i arslet på mig för att jag inte kör snabbare än man får(vilket man tydigen allra helst bör göra), folk som gör fruktansvärda och direkt livshotande omkörningar, folk som kör alldeles alldeles för fort och folk som inte bryr sig ett skvatt om fartkamerorna som fångar deras idioti på bild. Ner med solskyddet ba så kan ingen bevisa att det var du som körde. Skitbra. No harm done.

Era förbannade idioter. Använder ni ofta ert anus som huvudkvarter för tankeverksamheten eller är det bara ute i trafiken? Vem var förresten den arma stackare som över huvud taget gav er körkort?



Jag förstår inte hur man tänker när man sätter sig bakom ratten, gasar för fulla muggar och slår bort tanken på den där lilla treåringen som kanske kommer springa ut tvärs över vägen precis bakom nästa sväng. Lärde ni er något om stoppsträckor när ni tog körkort? Reaktionssträcka? Bromssträcka? Ringer det en klocka?

Det är en 30-väg precis utanför vårt hus. Det bor nämligen oändligt med barnfamiljer här på åkra, barn som springer kors och tvärs över vägarna helt utan tillsyn. Därför är det 30 här, och inte 50. Tättbebyggt område. Lekande barn.

Det har dessutom hänt ett flertal olyckor precis här utanför i korsningen, med både dödsfall och lindrigare skador. Ändå kör folk som idioter. De ignorerar det sunda förnuftet jag vet att de flesta ändå har, ända tills det är någon närstående till dem som råkar hamna framför en bil. Eller under. Men då är det jävligt försent, är jag rädd.

Jag är glad.

Tack vare dina ansträngningar så kan jag känna mig lättsam igen. Jag kommer aldrig förstå vad du gick igenom när det var som värst, eller vad du fortfarande går igenom, men jag känner igen dig. Jag ser dig.

Tack.

Nu ska jag återgå till min städmani och min musik. Florence + the machine är på min mentala topplista. Hittar du en större briljans så får du gärna let me know.

Jag skulle egentligen kunna sluta äta fast föda helt och hållet nu, för den mängden beröm och komplimanger jag fått de senaste dagarna skulle vara nog för att livnära en mindre kontinent.

Tränar nerverna lite genom solosång på kören och hos gamlisarna ute i Kila, tar varje tillfälle i akt att sätta de här låtarna nu nämligen, och har än så länge fått väldigt bra respons.

When it's all over kanske det kommer upp någon fin sångsnutt här. När hektiska maj är över alltså. Vi har förresten konsert med kören i början på juni tillsammans med kyrkokören Sacrales. Det lär bli najs, och helt värt att komma och lyssna på. Come one come all liksom, men har inte datumet i huvudet atm.

AAAHHHHH GETTING SHIT DONE. Det är skönt att leva när man lever som man vill. Ånger är inget alternativ FO SHIZZLE.


"Ich liiiieeebe dich, in zeit und eeewigkeit~"

Klassiskt är en solklar favorit.

Ja nu har vi vaccinerat hundarna mot allt från parvo till rabies, samt skaffat pass till bägge. Känns skit bra att ha det gjort, särskilt med Bella som aldrig fick sin 1års vaccination och därmed var näst intill helt ovaccinerad. De var duktiga och sade inte ett ljud, trots att deras små hjärtan bankade hårt av ovisshet och förvirring. Lilys chip har vandrat ända från nacken till en bit ner på ena benet förresten. Tokan.

Och nej, fortfarande inga bilder.

Skam den som ger sig, vill jag gärna tänka.

Jahapp. Står som reserv till skolhelvetet. Kommer alltså antagligen inte komma in till hösten. Som plåster på såren, och för att ta mig upp från detta nederlag snarast möjligt, tänker jag nog rå-plugga musikteori och sedan söka in direkt till musikhögskola nästa år. MEN! så är det ju så att de som gått folkis ofta har någon form av företräde till högskolor. Så jag blir väl RESERV DÄR MED HAHAHAHAHA. Ödets ironi, eller något.

Jaja. Så går det. Jag visste att jag borde sjunga båda låtarna för att visa min bredd, men det gjorde jag inte. Sjöng en, och glömde helt bort den andra. Bra gjort. Nu får du betala för dina misstag, unga fröken.

Jag trodde jag skulle slås ihjäl av tanken på att jag inte dög. Att jag inte hade talang och inte räckte till, men nä. Det är så uppenbart att det inte var där skon klämde, utan på förberedelserna och MINNET så jag är mest bara förbannad över att jag måste gå arbetslös ett helt år till.

Det är så jävla skönt med sol. Älskar't. Har varit hos mamma hela dagen med bejbson och alla hundarna och hunnit bränna mig på armarna. Fruktansvärt skönt. Nu är det soltrötta hundar som snusar sött här i varsitt hörn, och ett litet försynt lugn infinner sig sådär som det bara gör när varenda hund i hushållet sover. Njutbart.


Blogg.se låter mig inte ladda upp nya bilder så här får du en gammal på Lilyfanten.